Älskade Filippa 2001-05-01 - 2013-03-31
Det gick så fort....
Du var med ute som vanligt på morgonen och hjälpte till med utfodringen. Glad och pigg som alltid och så helt plötsligt vinglade du till och fick svårt med balansen. När vi kom in så kräktes du och kunde absolut inte stå eller gå. Jag förstod då att det bara handlade om timmar. Veterinären på Djursjukhuset bekräftade vad jag redan visste. Du hade fått en kraftig stroke som slagit sig på balansnerven och det fann inget annat val för mig en att låta dig somna in.
Tack älskade Lippis för att vi fick så många år tillsammans. Du var mig alltid så trogen. Hittade aldrig på några dumheter. Älskade allt och alla. Vi älskade dig så mycket.
Så här minns jag dig min älskling
Några av dom sista bilderna jag tog på dig Älskade Lippis
Filippa vi saknade dig så när vi tittade på TV igår kväll din plats var tom
Du kommer alltid att vara med oss Älskade Filippa
Matte Gittan
Suzanne+ Gd Vh Ullbitens Madicken
1 april 2013 09:50
Det gör ont i hjärtat och tårarna trillar. Kan bara låta dig veta att vi tycker också att Filippa var en underbar hund och gläds åt att vi fick en liten dotter efter henne. Inget kan ersätta en älskad och saknad vän men sorgen til trots så har du massor med fina minnen.
Och även om det var för tidigt så vem vill inte att försvinna snabbt när det är dags. Sörjer med dig. Många på-håll-kramar och väkommen till oss om du vill
Nina
1 april 2013 10:00
Lilla söta och Goa Lippis som alltid ville alla väl!! Saknade efter henne är självklart stor. Många fina minnen finns det med henne hon kommer alltid vara med oss. Puss och kram!!!
Maggan
1 april 2013 10:35
Goa Lippis. Vi saknar dig så.
Anneli
1 april 2013 10:45
Tårarna rullar nerför kinderna när jag läser denna fina hyllning till bästa Lippis...
Att se hennes tomma plats känns så sorgligt...
Men hon har haft ett fantastiskt liv och fick tom jobba in i det sista.. Kram Gittan,vi tänker på dig!
Marianne o. Janne
1 april 2013 12:00
Känner med dig precis så gick det med vår Atcha
Det blir en sådan chock glömmer det aldrig. Kan inte berätta det ännu utan att tårarna kommer och det är för 26 år sedan
Kram från oss båda
Marie med flock
1 april 2013 20:08
Det gör så ont att läsa din blogg Gittan, Vet så väl hur det känns,hjärtat faller sönder,Finaste Filippa <3 En stor styrkekram från oss
Britt
9 april 2013 08:37
Blev så ledsen när jag läste om Lippis. Hon var så lik våran Timmie.
De var verkligen syskonlika. Timmie har inte mycket hörsel kvar. Är stelare i kroppen, men älskar att gå till ladugården o titta på sina kor. Tyvärr går åren alldeles för fort. Hur många finns kvar av syskonkullen?
Kram från Britt